Den 29:e augusti börjar jag läsa genusprogrammet i Lund. Idag när jag var och fikade med min vän Marie kom jag på värsta bra idén för min B-uppsats! Jag ska göra en genusanalys av en musikklass/ett par musikklasser på gymnasiet. Vilka instrument killarna/tjejerna väljer att spela och varför. Hur de använder sina instrument. Hur de använder rösten. Vilka musikaliska förebilder som de har. Hur mycket killarna respektive tjejerna tar plats och på vilket sätt.
För det här med musik och feminism är bland det mest intressanta som finns. Varför? Jo, därför att jag är övertygad om att musik är en av de viktigaste källorna till feministisk empowernment, eftersom musik har en så stor plats i mångas liv (framförallt känslolivet). Jag kan bara ta mig själv som exempel, att ha många starka kvinnliga musikaliska förebilder har hjälpt mig att våga säga ifrån mer och uttrycka mina feministiska idéer. Och jag vet att jag knappast är ensam om den upplevelsen.
Idag är ju tyvärr musikvärlden mansdominerad. Men det är inte bara på grund av den patriarkala musikbranschen som dagens indiekids, både män och kvinnor, grupponanerar till Markus "Vi har väl alla varit i Thailand och knullat" Krunegård, Timo "Shakira är en kolombiansk hora" Räisinen, Håkan Hellström och TTA, utan det beror på att vi lever i ett patriarkat från vaggan till graven. Det är ett samspel mellan en rad olika saker som gör att musiken är så mansdominerad. Allting från vilka som får en gitarr av sina föräldrar, vilka som uppmuntras till att starta band, vilka som får skivkontrakt, vilka musikkritikerna väljer att hylla, vilka musikkonsumenterna köper och tittar på på konsert, är påverkad av könsmaktordningen.
Just därför vore det intressant att göra en genusanalys av musikklasserna på gymnasiet, eftersom det ligger ganska nära vaggan. Det är på musiklinjen som morgondagens Håkan Hellström finns. Sedan råkar det vara så att jag hoppas att nästa generations Håkan Hellström är en kvinna och helst en tuff kvinna som tar ingen skit. Jag är trött på manshyllarkulturen som vi lever i idag.
Egentligen vill jag utforska ämnet mer än bara i en B-uppsats och egentligen vill jag även göra om bild och form och teaterprogrammet på gymnasiet, men det får jag nog spara till senare.
På tal om mansdominansen bland musikjournalister så är The Lipster ett underbart alternativ för dem som vill ha musiknyheter med ett feministiskt perspektiv.
Och på tal om onani så har Sara Parkman gjort det igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Har markus krunegård sagt så? sjungit så? *kan typ inte fokusera på det intressanta i inlägget när denna världsomstörtande fakta läggs fram*
Sagt så. På en konsert. Jag ska väl inte gå i god för det till 100 procent eftersom jag hörde det i andra hand, men det känns som en konstig sak att hitta på liksom, så därför utgår jag ifrån att han sagt det.
fan vad störande. irriterad jag blir. är det bara i min värld folk är liksom ironiska när de säger så?
Om du ska göra ett sådant ämne kommer du bara bli deprimerad. Musikprogrammet är ett sorgligt ställe för stelopererade hårdrocksonanister, I tell you. i två hela år jobbade jag och mina föräldrar stenhårt för någon sorts genus. alla lärare vi försökte få hjälp av lyssnade intresserat, och sedan gjorde de inte ett skit. Jag har hur mycket dynga att spy på musikprogrammet som helst, om du är intresserad.
Jag vill jättegärna prata med dig om musiklinjen sen när jag börjat på B-uppsatsen! Brabra med användbar information!
Arg kommer jag nog bli lite oavsett vad jag skriver min uppsats om. Könsmaktordningen är äcklig vart den än visar sig och därför ska vi bekämpa den överallt där den visar sig =).
Ja!
Skicka en kommentar